Jag vet inte vad det är med dem, men jag har ytterst svårt att gå/cyckla förbi sippor (vita eller blå). En cykellänk i skogen tar minst en halvtimme extra då jag här och där skriker till "sippor, jag måste fota". Betyder att jag har otaliga bilder i kamerans minne efter varje liten tur på stigar.
I år var det lite speciellt med blåsipporna. Jag hittade en chockrosa, en del blekrosa, någon blek blålila, några mörkare blåa...en jag inte fotograferade (vet inte riktigt hur det kommer sig - var kanske så till mig) var helt vit.
Inlägg
Ihania!
SvaraRadera