Viime vuonna en nähnyt jälkeäkään tulppaanistani. Ihmettelin, huolestuin ja hoin itselleni, että ei se merkitse mitään... Olihan siihen kasattu vähän kiviä, talven jäljiltä hiekotussoraa oli joutunut siihen ja erinäistä rikkaruohoa oli muillekin jaettavaksi. Järkisyitä sen näkymättömyydelle siis. Mutta asia mietitytti silti vähän.
Pari päivää sitten tein havainnon. Tulppaani on lähtenyt kasvuun taas! Helpotuksen tunne oli niin suuri, että piti naapurillekin kertoa ilouutinen...
Minäkö taikauskoinen?
En ensam tulpan dyker upp varje vår vid roten av en av syrénerna i min lilla berså. Enligt grannen har den gjort det de senaste ca 20 åren trots att min berså har varit obebodd, en oanvänd bush och lite av en annan grannes jordavstjälpningsplats (den grannen har som tur flyttat bort) i långa tider förrän jag flyttade till huset.
Förra våren var den försvunnen. Inte en skymt av ens bladen syntes. Orolig blev jag och funderade över saken och upprepade för mig själv att "det betyder inget"... Jag kom på orsaker varför det inte växte - stenar blev lagda undan just dit, ogräs i massor, grus från vinterskötseln av allmänna gången genom bolaget... Den hade inte egentligen en chans.
Två dagar sedan gjorde jag en upptäckt. Min tulpan växer igen! Lättnaden har varit så stor att jag var tvungen och berätta glädjenyheten åt en granne...
Skulle jag vara vidskeplig?
Inlägg
Merkki. Aivan selvästi. :-)
SvaraRadera